Jag börjar varje dag i min tacksamhetsfåtölj

Det finns hundra sätt att börja en dag. Man kan sträcka sig efter mobilen innan man ens hunnit öppna ögonen ordentligt. Läsa mejlen. Kolla nyheterna. Se vad som hänt på sociala medier. Börja tänka på dagens problem, möten och allt som måste göras.

Jag försöker göra något annat.

Jag går upp, tar mitt kaffe och sätter mig i en fåtölj hemma. Jag kallar den tacksamhetsfåtöljen. Där sitter jag i ungefär fem minuter. Ingen avancerad meditation. Ingen app. Ingen prestation. Jag tänker bara på det jag är tacksam över.

Det finns alltid saker som inte är bra

Mitt liv är naturligtvis inte perfekt. Det finns saker jag oroar mig för. Saker som inte blivit som jag tänkt mig. Besvikelser, problem och människor jag saknar. Precis som för alla andra. Och om jag ville skulle jag förmodligen kunna fylla de där fem minuterna med sådant.

Men varför börja där?

Varför låta dagens första tankar handla om det jag saknar, det jag är irriterad över eller det som kan gå fel?

Jag väljer att göra tvärtom.

Jag tänker på människorna jag älskar. På familjen. På vänskap. På att få vakna till ännu en dag. På kroppen och vad den fortfarande klarar av. På arbetet jag får göra. På människor jag fått möta. På möjligheter jag fått och erfarenheter jag samlat på mig. Ibland är det stora saker. Ibland väldigt små. Ett samtal dagen innan. Någon som fick mig att skratta. En kopp kaffe. Att solen skiner. Att jag ska träna senare.

Det viktiga är egentligen inte vad jag är tacksam över. Det viktiga är att jag påminner mig själv om att det finns något att vara tacksam över.

Det du letar efter tenderar du att hitta

Jag tror att vi människor till stor del påverkas av vad vi väljer att rikta vår uppmärksamhet mot.

Om jag hela tiden berättar för mig själv och andra hur jobbigt livet är, hur dumma människor är, hur dåligt samhället blivit och hur mycket som går emot mig, då kommer jag också att bli väldigt bra på att upptäcka allt som bekräftar den bilden.

Det negativa finns där. Det behöver jag inte leta särskilt länge efter.

Men samma sak gäller faktiskt åt andra hållet.

Börjar jag aktivt uppmärksamma det som fungerar, människorna som är vänliga, möjligheterna som finns och sakerna i livet som faktiskt är bra, börjar jag också se mer av det. Inte för att problemen försvinner. Utan för att problemen inte längre får hela bilden för sig själva.

Positivt tänkande betyder inte att blunda

För mig handlar det här inte om att gå runt och låtsas att allt är fantastiskt. Det tror jag inte på.

Är något fel ska man försöka göra något åt det. Har man problem måste man hantera dem. Är man ledsen får man vara ledsen.

Tacksamhet handlar inte om att förneka verkligheten.

Det handlar om att komma ihåg att verkligheten nästan alltid består av mer än problemen.

• Man kan ha en tuff period och samtidigt ha människor som älskar en.

• Man kan vara orolig över framtiden och samtidigt uppskatta dagen man har framför sig.

• Man kan ha förlorat något och fortfarande vara tacksam över det man har kvar.

De sakerna kan existera samtidigt.

Jag tror på kraften i det vi säger

Jag har länge tänkt att det vi talar ut har en märklig förmåga att påverka våra liv. Inte nödvändigtvis på något övernaturligt sätt. Men orden vi använder påverkar våra tankar. Tankarna påverkar våra känslor. Känslorna påverkar våra handlingar. Och våra handlingar påverkar till slut väldigt mycket av det liv vi faktiskt får.

Säger du varje morgon:

”Det här kommer bli en skitdag.”

…så har du åtminstone inte gett dagen särskilt bra förutsättningar.

Men börjar du istället med:

”Jag har mycket att vara tacksam över. Det här kan bli en riktigt bra dag.”

…så kanske världen utanför fåtöljen är exakt densamma. Men du möter den på ett annat sätt. Och det kan göra större skillnad än man tror.

Fem minuter förändrar inte livet – men kanske riktningen på dagen

Det är det jag tycker om med min tacksamhetsfåtölj. Den kräver nästan ingenting av mig. Fem minuter. En kopp kaffe. Och några tankar om sådant som redan finns där men som är så lätt att ta för givet.

Sedan reser jag mig upp och börjar dagen.

Jag vet fortfarande inte vad den kommer att innehålla. Något kan gå fel. Någon kan irritera mig. Ett problem kan dyka upp som jag inte räknat med. Men jag har åtminstone bestämt var jag vill börja.

• Inte i oro.

• Inte i irritation.

• Inte i allt jag saknar.

• Utan i det jag faktiskt har.

Prova själv imorgon

Innan du öppnar mejlen. Innan du läser nyheterna. Innan du börjar tänka på allt du måste hinna med. Sätt dig ner i fem minuter. Tänk på tre, fyra eller fem saker som du faktiskt är tacksam över. Det behöver inte vara märkvärdigt. Och säg dem gärna högt.

Sedan går du vidare med dagen.

Det kommer inte att göra alla dagar perfekta. Det kommer inte att ta bort livets problem. Men jag tror att vi underskattar betydelsen av vilken tanke vi väljer att börja dagen med.

För mig börjar den i en fåtölj, med en kopp kaffe och fem minuters tacksamhet. Och jag tänker fortsätta med det. För livet blir inte alltid som vi vill. Men vi kan åtminstone påverka med vilka ögon vi väljer att möta det.

Allt gott Kennet Båth