Jag tränar inte för att leva längre. Jag tränar för att kunna leva.

Jag vill gärna leva länge. Men om jag ska vara riktigt tydlig är det inte antalet år som intresserar mig mest. Det är vad jag kan göra med åren jag får. Jag tränar inte främst för att bli 90 eller 100 år. Jag tränar för att, om jag får förmånen att bli 80 eller 90, fortfarande kunna leva mitt liv.

• Resa.

• Bära min egen resväska.

• Gå uppför en trappa utan att behöva stanna.

• Resa mig från golvet.

• Handla min egen mat.

• Träna.

• Gå en lång promenad.

• Och framför allt: klara mig själv.

Det är för mig en av de viktigaste anledningarna till att träna.

Lifespan och healthspan är inte samma sak

Inom longevity pratar man ofta om två begrepp:

• Lifespan – hur länge vi lever.

• Healthspan – hur länge vi lever med god hälsa och funktion.

Skillnaden är viktig. För målet kan knappast bara vara att lägga fler år till livet. Vi vill lägga liv till åren.

Om jag blir 90 vill jag helst inte tillbringa de sista 15–20 åren med en kropp som steg för steg begränsar vad jag kan göra. Naturligtvis kan ingen av oss garantera hur framtiden blir. Sjukdomar och olyckor kan drabba vem som helst. Men vi kan påverka våra förutsättningar. Och där spelar fysisk aktivitet en enorm roll.

Det handlar om marginaler

Tänk dig att det krävs en viss mängd styrka för att resa sig från en stol utan hjälp. När du är 40 kanske du har tre eller fyra gånger så mycket styrka som uppgiften kräver.

Du tänker aldrig ens på det. Men om du gradvis förlorar muskelmassa och styrka under flera decennier krymper marginalen.

En dag är det inte längre självklart.

• Samma sak gäller trappan.

• Resväskan.

• Matkassarna.

• Balansen när du halkar till.

• Förmågan att ta sig upp från golvet.
  

Det är därför jag ser muskler och kondition som ett slags pensionssparande för kroppen. Jag vill sätta in så mycket som möjligt på kontot medan jag kan. För jag vet att jag kommer behöva ta ut från det senare.

Muskelmassa blir viktigare – inte mindre viktig – med åren

Det finns fortfarande en föreställning om att styrketräning främst är för unga människor som vill bygga muskler och se bra ut.

Jag skulle nästan vilja vända på det.

Ju äldre vi blir, desto viktigare blir det att försöka behålla muskler och styrka. Med stigande ålder tenderar vi annars att förlora båda. Och det handlar inte bara om hur armarna eller benen ser ut.

Det handlar om funktion.

Starka ben hjälper dig uppför trappan. En stark kropp gör att du kan bära saker. Styrka och balans kan hjälpa dig att hantera situationer där du snubblar eller tappar balansen. Och tillräcklig fysisk kapacitet hjälper dig att fortsätta vara självständig. Det är sådant jag tänker på när jag tränar idag.

Kondition är frihet

Samma sak gäller konditionen.

Det är lätt att tänka på konditionsträning som kaloriförbränning. Jag tycker att det är ett alldeles för begränsat sätt att se på det. Bra kondition betyder att kunna gå genom en flygplats med handbagaget utan att bli fullständigt slut.

• Att kunna gå runt en hel dag i en ny stad.

• Att gå uppför backen till hotellet.

• Att leka med barnbarnen.

• Att kunna säga ja till saker därför att kroppen klarar dem.

Det är frihet.

Balans är något vi märker först när den försvinner

Sedan har vi balansen. Som yngre tänker man nästan aldrig på den. Man går, springer, vänder sig om och kliver över saker utan att reflektera över vad kroppen gör.

Men med stigande ålder kan balansen försämras, och fall kan få betydligt större konsekvenser. Därför tycker jag att balans, benstyrka och rörlighet förtjänar mycket större uppmärksamhet när vi pratar om träning efter 50.

Det räcker inte att bara fråga:

Hur mycket tar du i bänkpress?

Vi borde också fråga:

• Kan du stå på ett ben?

• Kan du resa dig från golvet?

• Kan du gå snabbt?

• Kan du bära tungt?

• Kan du ta trapporna?

Det är också fysisk kapacitet.

Jag vill ha en kropp som säger ja

Det här är kanske den enklaste beskrivningen av mitt mål.

Jag vill ha en kropp som säger ja.

Ska vi gå dit?

Ja.

Ska vi ta trapporna?

Ja.

Ska vi resa?

Ja.

Ska vi bära väskorna?

Ja.

Ska vi gå en lång promenad?

Ja.

Ska vi prova något nytt?

Ja.

Jag vill inte att kroppen ska vara den första som säger nej. Och det är därför träningen betyder mer för mig idag än när jag var yngre.

Ingen av oss vet hur många år vi får

Det är kanske det viktigaste perspektivet. Vi kan göra allting rätt och ändå bli sjuka. Vi kan träna, äta bra, sova ordentligt och ändå inte kontrollera allt som händer. Hälsa fungerar inte som en garanti. Men det är heller inget argument för att låta bli.

Tvärtom.

Jag tränar för att ge mig själv bättre odds.

• Bättre odds att behålla muskler.

• Bättre odds att behålla konditionen.

• Bättre odds att behålla balansen.

• Bättre odds att kunna fortsätta göra sådant jag älskar.

• Och bättre odds att klara mig själv så länge som möjligt.

  
  

Målet är inte bara fler år

Longevity har blivit ett modeord. Kosttillskott. Mätningar. Klockor. Tester. Biohacking. En del är intressant.

Men ibland tror jag att vi gör det alldeles för komplicerat. För några av de viktigaste sakerna är fortfarande ganska enkla.

• Använd kroppen.

• Belasta musklerna.

• Få upp pulsen.

• Promenera.

• Träna balansen.

• Ät bra.

• Sov.

• Återhämta dig.

• Och fortsätt göra det.

• Vecka efter vecka.

• År efter år.
  

För mig är målet inte att slå något rekord i antal födelsedagar. Jag tränar inte bara för att lägga fler år till livet.

Jag tränar för att lägga mer liv till de år jag får. Och om jag en dag står där som 80- eller 90-åring, lyfter upp min egen resväska och går mot gaten för nästa resa? Då kommer varje träningspass att ha varit värt det.

Allt gott, Kennet Båth