Testosteron eller dopamin - Vad driver egentligen vår motivation?

Varför vaknar vissa människor fulla av idéer och energi, medan andra har svårt att komma i gång? Handlar det om testosteron, dopamin eller något helt annat?
Vi pratar ofta om motivation som om det vore en personlig egenskap. Antingen har man den eller så har man den inte. Men jag tror att vi behöver se på motivation på ett mer nyanserat sätt.
För vår vilja att agera påverkas av både biologiska, psykologiska och sociala faktorer. Två ämnen som ofta nämns är testosteron och dopamin. Men de har olika funktioner.
Dopamin är inte bara ett lyckohormon
Dopamin beskrivs ofta som hjärnans belöningsämne. Det är en förenkling. Dopamin är en signalsubstans som bland annat är involverad i rörelse, inlärning, motivation och hur hjärnan bearbetar förväntningar om belöning.
Det hjälper oss att lära oss vilka handlingar som kan leda till önskade resultat. Och det spelar en viktig roll i vår vilja att anstränga oss för något. Men dopamin fungerar inte som en enkel tank som vi kan fylla på för att bli mer motiverade. Det handlar om komplicerade system i hjärnan.
Testosteron har en annan roll
Testosteron är ett könshormon med betydelse för bland annat muskelmassa, sexuell funktion och kroppens normala fysiologi.
Det har också studerats i relation till tävlingsbeteende, status och motivation. Men det är viktigt att inte blanda ihop testosteronets funktion med dopaminets. Vi kan inte säga att testosteron skapar ambition och dopamin skapar motivation.
Båda påverkar biologiska system som samverkar med våra erfarenheter och vår omgivning.
Och ingen av dem förklarar ensam varför en människa är driven.
Varför tappar vi ibland lusten att göra saker?
Jag tror att många känner igen situationen.
Du har haft ett tydligt mål under flera år.
Du har arbetat hårt för att nå det.
Och plötsligt är du där.
Men i stället för att känna en enorm och långvarig tillfredsställelse börjar du undra vad du ska göra nu.
Det behöver inte handla om hormonbrist. Det kan handla om att ett viktigt mål har försvunnit. Vår motivation påverkas också av hur meningsfull en aktivitet känns. När vi upplever att det vi gör har betydelse kan det bli lättare att fortsätta även när arbetet är krävande.
Min motivation har förändrats
Jag känner fortfarande stor glädje i att utveckla nya projekt. Men det är inte samma drivkraft som när jag var yngre. Jag behöver inte längre bevisa att jag kan bygga ett företag. Det har jag redan gjort.
I dag blir jag mer motiverad av att arbeta med sådant jag tror på.
Att utveckla idéer inom hälsa.
Att skriva.
Att dela med mig av erfarenheter.
Och att skapa något som kan vara till nytta för andra.
Det är inte nödvändigtvis mindre motivation. Det är motivation med en annan riktning.
Hur kan vi hjälpa motivationen på traven?
Jag tror på några ganska enkla principer.
Sätt upp mål som faktiskt betyder något för dig.
Gör dem tillräckligt konkreta för att du ska kunna börja.
Skapa rutiner som fungerar även när lusten är låg.
Se till att få sömn, fysisk aktivitet och återhämtning.
Och försök hitta människor som delar dina intressen.
Men om du upplever en långvarig och tydlig förlust av motivation, särskilt tillsammans med nedstämdhet eller andra symtom, ska du inte bara försöka pressa dig hårdare. Det kan finnas orsaker som behöver utredas.
Min slutsats
Vi behöver inte bli experter på signalsubstanser för att förstå en viktig sak. Motivation är inte en konstant egenskap. Den förändras med våra mål, våra omständigheter och vår hälsa. Och kanske är det därför vi ibland behöver förändra riktningen i stället för att försöka öka farten.
Frågan är inte alltid hur vi ska få mer motivation. Ibland är den viktigare frågan vad vi faktiskt vill vara motiverade för.
Min fråga till dig: Vad motiverar dig mest i dag jämfört med för 20 år sedan?
Allt gott, Kennet Båth
Vetenskapliga referenser
Salamone, J. D. & Correa, M. (2012). The mysterious motivational functions of mesolimbic dopamine. Neuron.
Berridge, K. C. & Robinson, T. E. (1998). What is the role of dopamine in reward? Brain Research Reviews.
Eisenegger, C., Haushofer, J. & Fehr, E. (2011). The role of testosterone in social interaction. Trends in Cognitive Sciences.





